Mitt första inlägg i en blogg som jag varit väldigt tveksam till att överhuvudtaget starta. Anledningen till detta är att syftet är att kunna skriva av mig och var fullständigt öppen, ärlig och personlig. Är mitt i en kris som jag inte vet hur jag ska ta mig ur och jag har aldrig tidigare känt mig så här vilsen i livet. Så på nåt sätt tänkte jag se om detta kan hjälpa mig ur krisen.

Anlednigen till krisen är ett tragiskt dödsfall, då min far gick bort mycket tragiskt i cancer i våras. Han var alldeles för ung med sina 53 år. Allt gick så fort och det är som jag spenderat flera månader i chock. Det har jag dock inte förstått förrän nu. Jag trodde jag kunde hantera allt på så bra, men nu har det och en massa annat som jag burit på i många år kommit upp till ytan. Inser nu att det inte finns någon återvändo, Måste bara igenom detta, men jag vet inte hur? Mitt liv går i gråskala nu och stunderna av lycka är så kortvariga. Vet inte hur jag ska göra för att må bättre?

Min tanke med bloggen är iallafall att sätta ord på det som får mig att må dåligt i förhoppning att det ska påskynda läkeprocessen. Jag har svårt att sortera tankar och känslor. Hoppas att detta kan vara till hjälp. Kan jag få utbyte eller feedback från någon som varit/är i en liknande situation vore det underbart.